Ursprungsland: Tyskland

    Användningsområde: Sällskaps-, skydds- och brukshund

    FCI-Klassifikation: Grupp 2, sektion 1
    Med arbetsprov

    Bakgrund/ändamål: Dobermann är den enda tyska hundras, vars rasnamn anknyter till sin första kända uppfödare: Friedrich Louis Dobermann (1834- 1894). Förutom som uppfödare var han verksam som skatteindrivare, rackare* och stadens hundfångare med laglig rätt att infånga alla kringströvande hundar. Från denna depå handplockade han särskilt skarpa hundar för avelsbruk. De s k ”slaktarhundarna”, som redan vid denna tid kunde betraktas som en tämligen homogen ”ras”, utgjorde troligen den främsta grunden för dobermannrasen. Dessa hundar, en slags föregångare till nutida rottweiler, uppblandades med en schäfervariant från Thürigen, som var svart med roströda tecken. Från nämnda blandning hundar framavlade han på 1870-talet dobermann, som vid denna tid erhöll sina bruksegenskaper, både som vakt-, gårds- och sällskapshund. Den användes flitigt som polishund och fick därför benämningen ”gendarmerihund”. Vid jakt användes den främst för rovdjursbekämpning. Mot denna bakgrund var det nästan självklart att dobermann redan i början av 1900-talet officiellt blev erkänd som polishund.
    I avelsarbetet eftersträvas en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund, som trots den substansfulla kroppen uppvisar elegans och ädelhet. Den är synnerligen lämplig som sällskaps-, skydds- och brukshund såväl som familjehund.
    * Rackare = hudflängare, häst- och hundslaktare. Rackare liksom bödel betraktades som skamliga lågstatusyrken, vilka tilldelades de utstötta eller avvikande i staden.

    Helhetsintryck: Dobermann är en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund. Genom sina eleganta linjer och stolta hållning, sitt temperament och beslutsamma uttryck motsvarar den idealbilden av en hund.

    Viktiga måttförhållanden: Kroppen skall vara nästan kvadratisk, vilket gäller framför allt hanhunden. Kroppslängden (från bröstbenet till sittbensknölen) skall hos hanhundar inte överskrida mankhöjden med mer än 5% och hos tikar med högst 10%.

    Uppförande/karaktär: Dobermann skall till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel. En dobermanns goda följsamhet och arbetsglädje samt prestationsförmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen skall också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stort vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.

    Huvud:
    Skallparti
    Skallen skall vara kraftig och i proportion till kroppen. Sedd ovanifrån har skallen formen av en avhuggen kil. Hjässans tvärlinje skall framifrån sett löpa nästan vågrätt (hjässan skall vara plan) och alltså inte slutta mot öronen. En nästan rak linje skall löpa från nosryggen till pannbenet och sedan bilda en lätt rundning mot nacken. Ögonbrynsbågarna skall vara väl utvecklade utan att vara framträdande. Pannfåran skall knappt vara synlig. Nackknölen skall inte vara påfallande markerad. Huvudets muskler skall vara kraftigt utvecklade.
    Stop
    Föga markerat stop, men likväl fullt synligt.
    Nostryffel
    Nostryffeln skall vara väl utvecklad, mer bred än rund och med stora näsborrar utan att i sin helhet vara framträdande. Hos svarta hundar skall nostryffeln vara svart, hos bruna får den vara brun.
    Nosparti
    Nospartiet skall vara i proportion till skallen och skall vara kraftigt utvecklat och djupt. Munnen sträcker sig bakåt ända till molarerna. Nosen skall också vara bred i partiet kring övre och undre framtänderna.
    Läppar
    Läpparna skall ligga stramt an mot käkarna. De skall vara mörkt pigmenterade, hos bruna hundar får pigmenteringen vara något ljusare.
    Käkar/Tänder
    Över- och underkäkar skall vara kraftiga och breda. Saxbett med 42 normalstora tänder vilka skall motsvara tandformeln.
    Kinder
    Framifrån och ovanifrån skall huvudets flata sidor inte verka utstående.
    Ögon
    Ögonen skall vara medelstora, ovala och mörka. Hos bruna hundar får de vara något ljusare. Ögonkanterna skall vara åtliggande och väl behårade.
    Öron
    Öronen skall vara högt ansatta och bäras upprätt och kuperade till en längd som passar till huvudet. I länder med kuperingsförbud bedöms okuperade öron likvärdigt. De skall vara medelstora med den inre kanten liggande slätt an mot kinden.
    KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE

    Hals: Halsen skall vara av god längd och stå i proportion till kropp och huvud. Den skall vara torr och muskulös och bilda en uppåtstigande elegant böjd linje. Hållningen skall vara mycket ädel och stram.

    Kropp:
    Manke
    Manken skall i synnerhet hos hanhundar vara kraftigt utvecklad. Dess höjd och längd bestämmer rygglinjens lutning mot korset.
    Rygg
    Ryggen skall vara kort, fast, ha god bredd och vara muskulös.
    Ländparti
    Tikar får ha något längre ländparti.
    Kors
    Korset skall slutta svagt, nästan omärkligt från korsbenet mot svansfästet. Korset verkar därmed väl avrundat och skall varken vara plant eller påfallande sluttande. Det skall ha god bredd med kraftig muskulatur.
    Bröskkorg
    Bröstkorgens längd och djup skall vara i proportion till rygglängden. Bröstdjupet med dess lätt välvda revben skall nästan nå halva mankhöjden. Bröstet skall ha god bredd och ett utpräglat förbröst.
    Underlinje
    Från bröstkorgens bakre del till bäckenet skall buken vara tydligt uppdragen.
    Svans
    Svansen skall vara högt ansatt och kuperas kort varvid två svanskotor behålles. I länder där svanskuperingsförbud utfärdats förblir svansen kvar naturlig.
    FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING
    FÖRBJUDEN I SVERIGE

    Extremiteter:
    Framställ
    De kraftigt utvecklade frambenen skall från alla sidor sett vara nästan raka, dvs stå lodrätt mot marken.
    Skulderblad
    Skulderbladen skall ligga tätt an mot bröstkorgen, vara muskulösa och täcka övre delen av bröstkorgen. De skall vara väl tillbakalagda och så snedställda som möjligt, med en vinkel mot den vågräta kroppslinjen på ca 500.
    Överarm
    Överarmen skall vara av god längd och ha god muskulatur med en vinkel till skulderbladet på ca 105-1100.
    Armbåge
    Armbågen skall vara väl åtliggande, inte utåtvriden.
    Underarm
    Underarmen skall vara kraftig, rak och ha god muskulatur. Dess längd skall stå i proportion till kroppslängden.
    Handlov
    Handloven skall vara kraftig.
    Mellanhand
    Mellanhanden skall vara kraftig, framifrån sett rak och från sidan sett med endast en antydan till vinkel (högst 100).
    Framtassar
    Tassarna skall vara korta och slutna. Tårna skall vara välvda (kattfot), klorna korta och mörka.

    Bakställ:
    Sedd bakifrån verkar dobermann på grund av sin kraftiga bäckenmuskulatur bred och rund över höfter och kors. De muskler som löper från bäckenet till lår och underben ger också en bra bredd på låret, knäpartiet och underbenet. De kraftiga bakbenen skall vara parallella.
    Lår
    Låret skall ha bra längd och bredd med kraftiga muskler. God vinkel vid höftleden. Vinkeln till den vågräta kroppslinjen skall vara ca 80-850.
    Knäled
    Låret och underbenet bildar tillsammans med knäskålen den kraftiga knäleden, som skall vara vinklad i ca 1300.
    Underben
    Underbenet skall vara medellångt och i proportion till bakbenets totala längd.
    Has
    Hasleden skall vara medelkraftig och parallell. Underbenets vinkel mot mellanfoten vid hasleden skall vara ca 1400.
    Mellanfot
    Mellanfoten skall vara kort och stå lodrät mot marken.
    Baktassar
    Baktassar som framtassar.

    Rörelser: Rörelserna har stor betydelse både för prestationsförmågan och det exteriöra helhetsintrycket. De skall vara elastiska, eleganta, fria och vägvinnande. Frambenen för kroppen med långa steg framåt och bakbenen ger det nödvändiga påskjutet i ett långt, markvinnande och fjädrande steg. I trav sätter hunden den ena sidans framben och den andra sidans bakben i marken samtidigt. Stor fasthet i rygg, ledband och leder är nödvändigt.

    Hud: Huden skall överallt vara stram och väl pigmenterad.

    Päls:
    Pälsstruktur
    Pälsen skall vara kort, hård och tät. Den skall vara slät och blank och av samma kvalitet överallt. Underull är inte tillåtet.
    Färg
    Färgen skall vara svart eller brun med roströda, skarpt avgränsade och rena tecken. Roströda tecken skall finnas på nospartiet, kinderna och övre ögonbrynsbågarna, på strupen, som två fläckar på bröstet, på mellanhänderna, mellanfötterna och tassarna, på insidan av bakbenen, på sittbensknölarna, runt anus samt på svansens undersida.

    Storlek/vikt:
    Mankhöjd
    Hanhund 68-72 cm
    Tik 63-68 cm
    Medelstorlek eftersträvas
    Vikt
    Hanhund ca 40-45 kg
    Tik ca 32-35 kg

    Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
    Helhetsintryck
    Avsaknad av könsprägel och massa. För lätt, för tung, för högställd. Klen benstomme.
    Huvud
    För kraftigt, för smalt, för kort och för långt huvud. För djupt eller för grunt stop. Ramsnos. För starkt sluttande hjässlinje. Klen underkäke. Runda, sneda eller ljusa ögon. Bulliga kinder. Lösa läppar. Utstående eller djupt liggande ögon. För högt eller för lågt ansatta öron. Öppna mungipor.
    Hals
    Något kort eller för kort hals. Hjorthals eller för lång hals (oproportionerligt). Alltför mycket löst halsskinn, hakpåsar.
    Kropp
    För svag rygg, sluttande kors, svank- eller karprygg. För mycket eller för litet välvda revben, otillräcklig bröstbredd och bröstdjup. Ryggpartiet som helhet för långt. Otillräckligt utvecklat förbröst. För högt eller för lågt ansatt svans. För mycket eller för litet uppdragen buk.
    Extremiteter
    För litet eller för mycket vinkling i fram- och bakställ. Lösa armbågar. Ben eller leder vars längd och läge avviker från standarden. Tåtrång eller tåvid benställning. Kohasighet, hjulbenthet eller trångt bakställ. Lösa eller platta tassar. Förkrympta tår. Ljusa klor.
    Pälsstruktur
    För lång, för mjuk, glanslös, vågig eller gles päls. Kala fläckar. Större hårvirvel, i synnerhet på kroppen. Underull.
    Pälsfärg
    För ljusa, oskarpa eller orena fläckar. För mörk mask. Stora, svarta fläckar på benen. Knappt synliga eller för stora bröstfläckar.
    Uppförande/Karaktär
    Bristande självförtroende. För hetsigt temperament, för stor skärpa. För hög eller för låg retningströskel.
    Mankhöjd
    Mankhöjd, som med högst 2 cm avviker från den i standarden angivna.
    Rörelser
    Ostadiga, ofria och trippande rörelser samt passgång.

    Diskvalificerande fel:
    Helhetsintryck
    Uttalad brist på könsprägel.
    Ögon
    Gula ögon (rovfågelsögon), olikfärgade ögon.
    Bett
    Överbett eller tångbett, underbett. Tandantal som understiger tandformeln.
    Pälsstruktur
    Utpräglat långhårig eller lockig päls. Anmärkningsvärt tunnhårig päls eller päls med större kala fläckar.
    Pälsfärg
    Vita fläckar.
    Uppförande/Karaktär
    Ängsligt, skyggt, nervöst eller aggressivt uppförande eller karaktär.
    Mankhöjd
    Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden föreskrivna med mer än 2 cm.

    Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

    Testiklar. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

    KOMMENTAR TILL STANDARDEN FÖR DOBERMANN:
    Färg: Blå färg finns sedan 1994 inte angiven som tillåten i standarden. Färgen accepteras dock fram till 1999-01-01.

    Svenska Kennelklubben